tisdag 11 oktober 2011

But hey, what daddy always tell you? Straighten up little soldier

Hatar det att vakna upp på morogonen till väckarklockan helt i panik, kallsvätting och skrämsen. Det som händer äfter en natt med mardrömmar. Att känna sitt eget hjärta slå. 
Aldrig igen tack!

"Jag har aldrig sett mig själv som en morgonmänniska men jag finner det himmla vackert att se en stad vakna till liv"

Annors tycks det bara fortsätta gå neråt... 
Sitter nu i skolan, tråkigt värre. 

bild: weheartit

Kan vi säga såhär? att jag har mellanlandat. Jag är påväg någonstans, jag skall inte stanna här.Jag vet bara inte vart. Så jag har flyttat hit, till ett ställe som jag kallar "mitt hem".  Det har jag gort nu i exakt 2 månader och 1 dag sedan jag flytta hit. 

Hur det känns att inte veta. igentligen är det konstit hur man borde veta, men inte alls vet. 

Man vill det så mycket, huvet säger "gör det du klarar det!, men magkännslan och instingten säger att "det här är fel, fa hem, du klarar int det här, det här är för stort"

bild: weheartit




Nu e det bara en månad kvar tills 11.11.11 kl. 11.11.11, måst komma på ngt att önska mig, så att jag inte tar och låter den här stunden fa förbi utan att få ut ngt av den. Nog för att jag tror at jag vet vad jag skall önska mig <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar