Jag skall nu ta er igenom det här året i bilder. Från början till slut.
Det börjar med dagen vi for iväg:
10.08.2011
Bilen var packad och alla saker var med. ca. kl 15 for jag och mamma iväg mot Åbo, Stockholm och så Norge.
Nu skulle jag få lära mig mycket, ja sku lära mig att leva ensam.
Första månaderna var fyllda med hemlängtan.
Så det nästa som hände var att jag hade födelsedag, Malin och Pappa kom till Norge för att hälsa på mig för första gången.
Så kom ja hem för första gången, det blev då födelsedags fest i vår lilla legenhet.
så bar det av tillbaka till Norge. Den mästa tiden i Norge spendera jag med att vänta på nästa gång jag skulle komma hem.
Många av dom goda minnen jag har är dom stunder jag har haft med mitt lag.
KIL jentter 16. Massa skratt och slit mellan intervallerna och push-upsen.
Så va de första gången i röd speldräckt.
I det här skedet hade träningen börjat på fullaste alvar, det var blod svett och tårar som gälde från första början.
Så kom mamma och Mommo. Dom hämta med sig dom sakerna som jag saknade mest från Finland ( som gick å få ner i en väska )
Så var det 2 månader kvar till jul. Å den här flickan drog hem till Finland en gång till.
Kompisarna stod högst på "att göra listan"
Så drog vi iväg på tränings läger med skolan till Danmark. Långa sandstränder och tuffa tränings pass.
Champions keep fighting until the time runs out
Sköna människor och läger liv mår man bra av!
Så ble de lillajul, å pappa kom på besök och vi bar oss iväg in mot storstaden Oslo.
En vecka senare kom Linda. Två flickor i en lägenhet i en vecka, att vi hade det roligt, lite sömn och mycke kaffe. Road tripp till Sverige, och fotografering på fästningen.
Så baka vi Norska pepparkakor.
Samtidigt föll den första snön.
Handbollen fortsatte också, med matcher och turneringar.
Så hände det spännande saker i mitt kök, 10 liter cement rann ner från taket...
SÅ VANN HÅNDBALLJENTERNE VM GULD! Hela Norge är i folkfest
Så blev det jullov och jag drog först till Åland för att fira ju och så hem mellan jul och nyår.
Efter julen och nyåret var det bara att fara tillbaka till Norge, men med det på tanken att halva första året nu var slut, vad snabt det hade gått. Men Pappa kom med mig till Norge med några bekanta från England, så det bar iväg in till Oslo igen.
Så drog vi iväg med skolan på ett kort fysik läger för att träna bort jul skinkan, det bar av till Olympia Toppen där alla elitidrottare i Norge tränar, bland annat var Nora Mörk och andreas Torkildsen där.
Vid det här laget började jag med fysio terapi och skadan i baklåret blev bara värre, tiden gick mest åt till att stärka knä musklerna och fram låret och sido musklerna vid låret. Många timmar spenderades vid ben pressen, min nuförtiden bästa vän.
Så kom dagen som vi skulle iväg till KM ( krets mästerskapen i Norge). Fick ine själv spela men var med som psykisktstöd, hejarklack och straffkastare.
Samma dag kom min underbara älskade pojkvän till Norge, som jag hade sakna honom. Finns det nått bättre att komma hem till en din pojkvän, som väntar där, att få den kramen som man väntat på så länge!
Älskar dig massa gubben!
Så var jag äntligen i sånt skick att få spela min första match i Norge, fick pumpa smärtstillande men de va så värt de.
En vecka före det sedan bar av på läger till Turkiet komma Mamma på besök, mest var vi i Kongsvinger utom då när vi for till Sverige för att handla. I Finland var det nu sport lov och i Norge gick vi omkring utan jacka i snön. Så började Turkiet resan att närma sig.
Det var inte bara sommar och sol, utan också träning och svett och slit. Men vi han med massa roliga saker som testande av bröllops klänningar, starbucks och shopping. Och en vandrings tur upp till borgen som låg över staden.
Borta bra men hemma bäst!
Så for jag hem tillbaka till Mamma och Pappa igen.
Väl tillbaka i Norge så var det dax för slut spel i serien. Silver blev det. Stolta flickor och tränare poserar på bild.
Som avslutning på sessongen for vi till Sverige med skolan för att hoppa och krypa omkring i ett äventyrs hus.
Helle Lillian <3
Slutet började kännas nära nu, sessongen var avslutad och hård träning väntade. Ute var det varmt och fåglarna sjöng. Nu var sommaren nära. Men aldrig är det för kallt för att inhandla sin första lusse koffta och bli lite mera norsk.
Så blev det mycket åka fram och tillbaka mellan Finland och Norge, på landslagsläger och till sjundeå cup så på landslagsläger å så hem, eller skulle ju hem på landslags läger den andra gången, men via läkaren som berättade att det nog inte skulle bli nått landslags läger för mig och att sessongen nog nu var slut. Istället blev det en 10 dagars lång semester hemma i Finland. Dystert var det i början, men så gickdet ju. Mellan varven van Finland ishockey VM. Jag var på toppen av allt, livet lekte, men...
Mycket hände under den här sista tiden, allt trillade när tränaren berättade att " Sara det är nog bara att sluta och fara hem "
Jag kanske hade haft det tungt, jag kanske hade klaga, men inte ville jag hem. tanken var otänkbar att det faktist inte skulle bli flera år i Norge, drömmen skulle ta slut.
Slutet på drömmen, början på livet
Sori att det blev långt, måste för mig själv göra det här. Hoppas ni också tycker om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar